august 7 @ 21:02.
i almost started crying at crossfit this evening. went to a mobility class, only to figure out i am not that mobile at all. at least not around my waist. when people were rolling back and forth onto their backs and then up again like a ball, in a i don't know what it's called, i just landed flat on my back and could't get up again. lying with my knees up in the air like a poor beetle turned upside-down, i felt very so weak. so very, very weak. and stupid and un-fit for anything like this. i can't even do sit-ups properly. when i came home i threw a huge tantrum against poor mr angelo, only to have to say i'm sorry and then really start to cry. but it's when you feel that low, you should really look into yourself. what really is wrong here? that i couldn't do what everyone else seemed to have no problem with? no, it's wrong of me to beat myself up not being able to do something, when i should really reward myself for doing so much right. the other stuff will come, but only if i focus on what i can do, and not on what i can't do. and hey, rome wasn't built in one day. i suppose building those abs needed just have to take the time it does. never the less, it's ok to feel low, as long as you try and figure out why, and help yourself getting up again.
började nästan gråta när jag tränade crossfit i kväll. gick på ett mobilitypass, men märkte snabbt att jag inte är särskilt mobil. i alla fall kring midjan. när alla andra rullade fram och tillbaka på rygg som små bollar i en ja inte vet jag vad det heter, landade jag platt på rygg, och kom varken fram eller upp. liggandes där på rygg, men knäna upp i vädret, kände jag mig jättdålig. kass. usel. helt opassande till något som detta. jag kan inte ens göra vanliga sit-ups. när jag kom hem lät jag allt gå ut över stackars mr angelo, för att sedan säga förlåt och på riktigt börja gråt. men det är när man känner sig så nere, som man ska se till sig själv. vad är det som är galet här? att jag inte klarade av att göra som alla andra? nej, det som är galet är att jag hackar på mig själv för att inte kunna göra en speciell grej, när jag borde hurra för att jag klarar så mycket annat. det andra kommer, men bara om jag fokuserar på det jag faktiskt klarar av, och inte det som jag inte kan. och rom byggdes ju inte över en natt direkt. mina magmuskler får helt enkelt ta den tid de behöver. men samtidigt så är det okej att känna sig låg, så länge man försöker förstå varför, och hjälper sig själv att ta sig upp igen.

comments
Postat av: Palm
Puss på dig duktiga tjej, varje rullning är en rullning i rätt riktning iaf!
Svar:
Emelie Birgersson