june 17 @ 12:17.
"åh vad det är skönt, när mitt stockholm är grönt", sjunger monica zetterlund. genom det öppna fönstret sipprar tonerna från en ensam saxofon in tillsammans med sommarluft av den svalare sorten. det spelar ingen roll hur många gånger jag säger till mig själv att jag ska testa något nytt. sluta släntra upp för götgatsbacken, snedda genom björns trädgård, gå mot rött över folkungagatan, vela om jag ska svänga in via kocksgatan eller bondegatan för att till slut stå med fötterna riktade mot ilcaffè. kanske är det för att kardemummabullen smakar så nedrans gott om man ber dem värma den i smörgåsgrillen. kanske är det för att deras trådlösa internet som heter "ilcaffe loves you". kanske är det för att nostalgin tränger sig på och vill ha sin beskärda del av stockholmsbesöket. kanske är det bara så att jag inte vet vart jag annars skulle vilja gå.
"åh vad det är skönt, när mitt stockholm är grönt", sings monica zetterlund. through the open window seeps the tunes of a lonely saxofone together with the summer breeze. it doesn't matter how many times i promise myself to try something new. to not stroll up götgatsbacken, take the short cut through björns trädgård, jaywalk across folkungagatan, argue with myself for a while about turning down kocksgatan or bondegatan to finally stand there, with my toes pointing at ilcaffè. maybe it's the cardamom bun that just taste so good if you ask them to warm it in the sanrwich grill. maybe it's their wifi being called "illcaffe loves you". maybe it's just nostalgia wanting it's share of my stockholm visit. or maybe it's just because i don't know where else i would want to go.
comments