måndag. den allra sista måndagen som stocholmsbo. sakta kryper sig verkligheten på. lördagens fest med alla vännerna är slut. i morgon ska datorn hämtas på jobbet, och även där ska det vinkas hejdå. lägenheten ekar tom. sängarna står i ett lager i västberga, i väntan på att lastas om och åka ner till mamma och pappa. alla mina viktigaste papper och nycklar är prydligt samlade i den lilla resväskan som jag plockat med mig till perckie, där jag ska spendera mina två sista nätter. på onsdag rullar jag och faster hemåt. det är tur att vi åker ihop. jag kommer böla hela vägen ner till laholm. för detta fyra och ett halvt år långa förhållande jag haft med stockholm har vuxit sig så starkt, att det verkligen, helt ärligt, känns jävligt surt att flytta här ifrån. nya äventyr, nya utmaningar och allt det där är ju underbart, men saknaden jag redan känner till många och mycket kommer att dröja sig kvar. långt, och länge.